Vespertilio murinus     Vmur

Frekvensen ligger stadig vid 23-25 kHz (‹27 kHz). Lugn, jämn rytm.
Låter som om varje puls har samma tonläge (i motsats till Nyctalus).
Formen ofta en mjuk båge. Låter ”mjukare” än Eptesicus-arterna.

På höstarna hörs ofta spelläten inne i städer och byar. En av de få arter som man kan höra med vanliga öron.

Idealspektrogram:

Detalj av ovanstående spektrogram. Observera den typiska bågformen som man ofta hittar:

Ett mer lågfrekvent exemplar:

En vanlig effekt när fladdermusen blir mer fokuserad på något (upptäcker ett byte eller kommer nära träd och buskar) är att basfrekvensen höjs och den frekvensmodulerade delen av pulsen blir mer framträdande. Detta syns i följande två inspelningar som gjorts direkt efter varandra. I den andra inspelningen dyker en myotis upp också.

Två inspelningar av en och samma individ:

Efter en paus på tre sekunder (den tid det tar för detektorn att spara undan filen) fortsätter samma individ med ett mer fokuserat beteende. På slutet får den sällskap av en annan fladdermus.

Socialt läte:

Ibland går det inte att säkert avgöra om en inspelning kommer från en gråskimlig eller en nordfladdermus. Denna inspelning gjordes i Vittsjö hösten 2013 när de gråskimliga flög omkring och spelade. Förutom detta faktum så talar den stabila frekvenshöjden och de emellanåt långa avstånden mellan pulserna för gråskimlig. Det som talar emot är att frekvensen är väl hög, inte så stadig rytm som man ofta ser och tittar man bara på enskilda pulser så ligger nordfladdermus nära till hands.