Plecotus auritus Paur
Har ett variabelt sonar som är myotisliknande men med annan karaktär (delvis beroende på svagare lutning).
Denna fladdermus använder i regel bara sin fina hörsel och stora öron för att lyssna efter och fånga insekter som sitter i bladverket. Ekolokalisering behövs förstås och vid ren förflyttning (och kanske också av sociala skäl) kan den ta i rejält och skapa tydliga och starka ljudpulser. Detta, som man ofta får vid automatisk inspelning är ett lågfrekvent svep med amplitudmaximum kring 29kHz. Ofta med en liten ”knyck” där. Obs att 1:a övertonen är mycket tydlig.
Här är ett typiskt exempel:
Detalj ur ovanstående; lägg märke till den tydliga övertonen och knycken strax under 30 kHz. Den duger också bra att lyssna på; skiljer sig från Myotis. Genom att övertonen ger ett så starkt bidrag till pulsen, så blir den ”skarvad” till högre frekvenser.
När den behöver navigera i mer trasslig omgivning så ger den ifrån sig ett svagare läte som ligger högre i frekvens men också har en tydlig överton.
Grundtonen startar ofta ovanför 50 kHz och går ner till 25.
Här är en typisk sådan ljudupptagning där fladdermusen uppenbarligen flugit nära mikrofonen. Observera frekvensskalan som sträcker sig upp till 120 kHz.
Här en detalj av ovanstående:
Sociala läten:
Detalj:
Sociala läten inspelade i en koloni på vinden i Christinehofs slott: